Filmen ”Glimtar från Södra Ving”

1983 var det år då vi, Jan Töve (Jan Johansson på den tiden) och Sven Pärlhammar började arbeta med filmen ”Glimtar från Södra Ving”. Året före hade jag presenterat idén för Södra Vings hembygdsförening, som visade stort intresse och lovade hjälpa oss med tips om lämpliga filmobjekt, personer, platser etc samt inte minst, bistå med ekonomisk hjälp.

Vid denna tid hade ännu inte videoformatet utvecklats till önskvärd teknisk kvalitet, varför vi gärna ville filma på 16 mm reversalfilm. Reversal innebär att man inte behöver gå ”omvägen” via ett negativ. Reversalfilmen kan sägas vara filmens motsvarighet till stillbildskamerans diafilm. Att filma i 16 mm var mycket kostsamt. Jag vill minnas att en filmrulle på 120 meter (ca 10 min speltid) kostade ca 1 500 kr + framkallning. Ta då med i beräkningen att minst hälften av den längden försvann i klipparbetet.

Sven Pärlhammar från Herrljunga hade under fler år producerat hembygdsfilmer. Han hade alltså både filmerfarenhet och teknisk utrustning. Jag hade nyss kommit hem från Stockholm, efter att ha hoppat av en treårig filmfotografutbildning på Dramatiska Institutet, och var full av idéer och sugen på att filma, men hade ingen utrustning. Så vi bestämde oss för att samarbeta. Jag skötte kameran och Sven tog upp ljudet. För den tekniskt intresserade kan nämnas att vi arbetade med en CP-16, en Beaulieu R16 och en Bolex Paillard 16. Ljudet togs upp med en Nagra III. Bolex kameran, drevs med fjäderverk till skillnad från de andra två som gick på laddbara batterier. Jag kommer i håg vilket krångel det var att filma julottan i Södra Vings kyrka med Bolexkameran. När församlingen sjöng ”Det är en ros utsprungen” kunde jag filma 8 meter, sen slog det stopp. Då gällde det att snabbt veva upp kameran för att få ut 8 meter till innan psalmsången var slut.

Vi påbörjade filmarbetet vintern 1983, och första evenemanget var Hökerumsgårdens femårsjubileum. Vid den tidpunkten var CP-16 kameran på service så vi fick använda Beaulieun. Nackdelen var att den kameran väsnades. Den hade ett metalliskt, nästande skrikande ljud. För att komma kring detta byggde Sven en ”blimp” av en trälåda som han isolerade med skumgummi och skinn. Visserligen blev kameran tyst, men så till den grad inbakad i isolering att det var svårt att se i sökaren och att hitta alla knappar. Till råga på allt krånglade ljudupptagningen, så både invigningstalet och en intervju med en boende på Hökerumsgården blev skrapigt och svajigt. Det fortsatta arbetet löpte utan större missöden. Man bör dock komma ihåg att filmning inomhus med den tidens lågljuskänsliga film krävde en massa ljus.

Sven hade skaffat två stora lampor om vardera 1 600 W, Så när vi filmade på AK-plast, Formservice, Hökerums livs etc blev de avbildade nästan bländade av ljuset. Riktade man lamporna uppåt krullade sig målarfärgen i taket p g a värmeutvecklingen.

När allt filmande var klart framkallades filmerna och därefter vidtog klipparbete och ljudläggning. Ljudet spelades över från Nagrabandspelaren till ett magnetspår som klistrades fast på filmen. De scener som inte hade synkront ljud klippte jag i min studentlya i Jönköping, där jag studerade på lärarhögskolan. Det blev en hel del nattarbete. De synkrona tagningarna klipptes i Sven Pärlhammars källare.

Vi skonades från de värsta tekniska missöden, men klippning och ljudläggning var tidsödande och alla vägguttag var upptagna av sladdar till olika elektriska apparater. Vid ett tillfälle togs strömmen i ett angränsande rum. Två dagar senare ringde Sven och berättade att stämningen hemma inte var den bästa. Han hade två kvällar innan dragit ur kontakten till frysen för att kunna använda uttaget och hade sedan glömde sätta tillbaks den. Allt som var i boxen totalförstördes.

Så här med facit i hand kan vi konstatera att det blev ett roligt och berikande projekt – men tidsödande, och med en hel del tekniskt strul. Det som drev oss var glädjen att få berätta om hembygdens miljöer och människor. Om inte kostaderna hade satt tak så hade vi kunnat göra både fler och längre intervjuer. Men samtidigt måste man se allt i den tidens perspektiv. Det händer en hel del på 30 år. Tänk på det nästa gång ni tar upp en kamera. Knäpp inte bara av. Lägg ner lite omsorg och tanke i bildskapandet. Snabbare än ni anar kommer det mest banala och vardagliga att bli historia.

Tack Södra Vings hembygdsförening som gjorde ”Glimtar från Södra Ving” möjlig Härna i november 2013.

Jan Töve

 


Tillägg av Bo Arabäck:

Filmen har visats med filmprojektor ett antal gånger när den var färdig. Eftersom det är svårt att underhålla filmprojektorer och att det sliter på filmen när den visas, gjordes 1991 en kopia på Svensk Filmteknik genom att skanna filmen. Resultatet blev en kopia i form av 1 tum videoband som var den tidens standard för TV. Dessutom gjordes ett SuperVHSband som skulle användas som original för VHS-kopior. Ett antal VHS-kopior gjordes som såldes av hembygdsföreningen. När det nu under 2013 blev aktuellt att överföra filmen till digitalt format visade det sig att det gamla 1 tumsbandet endast kunde läsas av ett företag i Danmark till hög kostnad. Detta alternativ var således inte aktuellt utan Uppsala Filmteknik kontaktades och vi fick då en offert på våtskanning till HD-format. Eftersom det fanns omkring 1 timma med bortklippt material skulle även detta skannas. Offerten löd på ung 10 tusen kronor inklusive moms och allt levererat på en hårddisk som ingick i leveransen. Min fru och jag körde av säkerhetsskäl upp filmerna till Uppsala och någon månad senare levererades resultatet på hårddisken. Resultatet blev mycket bra – dammfritt och mindre med synliga repor. Genom den höga upplösningen på filmen kunde nu vissa justeringar göras som bildstabilisering och exponeringskorrektion av ljus och mörka partier. Detta förhöjde filmens kvaliteter ytterligare, men det saknades namn och platser i filmen för framtidens filmvisningar. Därför kontaktades en grupp bestående av följande personer: Bengt Samuelsson, Henry Asp och Gull-Britt Andersson. Dessa har identifierat många personer och platser, vilket kunnat skrivas in i filmen. Onsdagen den 20 november 2013 hade filmen nypremiär i Södra Vings församlingshem inför c:a 120 personer. Evenemanget blev mycket uppskattat i synnerhet som Jan Töve fanns närvarande och berättade om filminspelningen och svarade på frågor. Av det bortklippta materialet har hittills en liten film om Budkaveln 1984 kunnat sammanställas och dessutom har scener lagts ihop om Hökerums Livs från år 1985. Hela filmen kan ses här: